Att vara klok och ibland mycket osmart

Skolstart med en helt ny miljö och sammanhang har gjort att jag mer och mer hittar in till vem jag är och vem jag vill vara. Vad jag mår bra av, vad jag gör för min skull och vad jag vill göra. Motionen har varit en stor del av mitt tillfrisknande från utbrändheten. Jag skriver motion med mening, inte träning. Kalla det vad du vill, men för mig har motion betytt röra på kroppen för att må bra; göra det jag vill, kan och är sugen på för stunden och inte för att det står i något träningsprogram. Det tog mig tillbaka till ett välmående i en fungerande kropp och det tog mig också till OCR-VM i år. Att lyssna på kroppen har efter den här våren fått en helt ny innebörd eftersom jag faktiskt HAR lyssnat och agerat, inte bara lyssnat, vägrat förstå och tryckt undan. Jag har börjat känna vad jag mår bra av och vad jag helt enkelt kan strunta i. 

Hänger lite på gymet nu för tiden.

Genom en oerhört långsam ökning av träningsdos har det gjort att jag är hel i kroppen, men nu när jag börjar känna mig pigg och stark så är det så lätt att köra på… Har märkt av att jag inte är på samma nivå som förra året med träningsmängd och intensitet, men det har känts så bra att ha energi igen vilket gjort att jag ökat i träningsmängd lite för mycket. Lätt ömmande muskler här och där, stelhet i nacke/rygg, små tecken som jag tidigare hade ignorerat och fortsatt tills det blev ännu värre. Nu gör jag tvärtom. Jag stannar upp, kortare ner passen och skär ner på intensiteten. Jag fortsätter att röra på mig, men byter ut några löppass mot spinningpass och crosstrainer. För jag vill hålla i längden. 

Så i vissa områden känner jag mig så ooooerhört klok och insiktsfull, men jag kan ju inte alltid vara smart och förstående… Förra veckan till exempel. Vi körde ett fredagsfys-pass med klassen. En av klasskamraterna tränar Crossfit och har gjort så en längre tid. Hon bjöd in klassen till sin Box och höll ett pass för oss. Passet började med en styrkedel innehållandes marklyft. Jag älskar marklyft. Det är min bästbästa övning, alla kategorier. Har lyft som tyngst 125kg. Det var förra året (eller till och med sent förrförra?). När lyfte jag tungt senast? Jo, det var ju den där utmaningen som Kalle och Brita hade i sin podd, kroppsvikt x antal kg. Jag lyfte 65 kg 65 gånger i början av oktober. Överansträngde ryggen såpass att jag hade ont i 1 1/2 vecka. Utöver det? Njae, kanske ytterligare max 30 st totalt på hela året sett till rena marklyft i gymmet (räknar inte diverse atlasstenar jag lyft  eller däck som flippats under lopp).

Innan svettfest på Crossfit Höganäs.

Den här konversationen gick i mitt huvud när vi skulle bestämma vikter till fredagens marklyft: Okej Cecilia, så förra gången du lyfte 65kg hade du ont i 1 1/2 vecka efteråt pga tok-chockad muskel. Är det rimligt att du idag ska ha 65kg på stången? …
”Julia, vad ska du ha?”
Julia: ”Jag kommer köra med 65kg”.
I mitt huvud igen: Jaaaa, men då så. Fullt rimligt Cecilia att du också tar 65kg, du ska ju bara lyfta det 40 gånger. Äsch, kan ju inte vara alltför jobbigt. Vafan, du har ju lyft 125kg. Det är bara att köra. 

Klipp till efter passet och en begynnande värk i ländryggen. Okej att det inte blev lika jobbigt som förra gången, men jag visste ju redan innan att det var rätt orimligt att jag skulle köra med 65kg, men onödig prestige, gamla meriter, viljan och längtan efter att lyfta tungt gjorde att jag inte riktigt lyssnade på mig själv. Men det kommer komma klokheter där också, så kul är det ändå inte att ha ont i kroppen pga tränat dumt. Jag hoppas ju åtminstone att jag tredje gången lyssnar på mig själv.. 

Numera rätt klok tjej. Oftast… 

Foton tagna av @hejhejastrid . 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.