Bokrecension

Mycket tid spenderar jag med näsan i en bok. Jag brukar variera mellan fakta och skönlitterärt. På senaste tiden har det blivit väldigt mycket välmående av förklarliga skäl, annars brukar det variera mellan träning, mat, biografier osv. Nu senast har jag läst dessa två:

The subtle art of not giving a f*ck av Mark Manson
Hormonsmart mat och effektiv träning av Martina Johansson

The subtle art of not giving a f*ck:

Jag har nog aldrig läst ordet fuck så ofta som det skrivs i denna bok, men utöver det så var det väldigt många bra tankar och konstaterande. På ett väldigt underhållande sätt skriver författaren om vikten av att lägga fokus på rätt saker av rätt anledningar, hur vi mår bra av att lösa problem, att livet inte ska vara happily ever after, varför rädslan för döden finns, av vilka anledningar vi gör saker kan förklara hur upplevelsen av resultatet känns osv.

Vissa delar som kändes självklara, medan andra gick rakt in i medvetandet och förklarade ett och annat hos undertecknad. Det här med rädslan för döden till exempel. Jag har under denna vår blivit så tagen av att jag faktiskt kommer att dö någon gång. På ett obegripligt sätt har jag helt plötsligt slagits av att jag kommer dö. Tanken har varit bedövande, nästan paralyserande, om än övergående.

När Mark förklarande skriver om ”vårt arv” och vad vi lämnar efter oss så förstår jag att de här stunderna av dödsångest har att göra med att jag har insett att jag inte gör det jag vill göra i livet;
Jag vill inspirera andra till eget välmående, jag vill jobba med träning, jag vill skriva en bok, jag vill bo nära havet, jag vill bo nära vänner och familj, jag vill ha barn, jag vill…. Om jag hade dött imorrn så är det så många saker som jag vill göra/uppleva/se som jag hade gått miste om. Jag vill inte att det ska vara som för författaren att jag behöver en nära-döden upplevelse innan jag börjar uppskatta och leva mitt liv, det vill jag göra nu!

Det känns som att jag är en bit på väg; jag har börjat lyssna på kroppen, jag funderar vart jag vill i livet, gör saker som jag vill och inte sånt som andra vill. Att jag vågar testa saker jag inte gjort tidigare; vara löpcoach, hålla större träningspass, ha inspirationsföreläsningar osv. Sakta och säkert hittar jag mig själv och inser vad jag vill göra, vad jag måste göra, vad jag gör för att andra vill. Det är en resa som bara har börjat, men jag är oerhört glad att jag hoppade på tåget.

Jag kan träning

Igår när jag hade lagt till sista bilden och styrt upp presentationen så att jag skulle kunna hålla den utan mina papper, men ändå renskrivit dessa tänkte jag ”ska jag köra en gång för att öva?” pga tidigare kända oro. Men då kom en så oerhörd skön känsla; jag kan träning, jag kan detta, jag vet vad jag pratar om. Så istället för att öva på en presentation gick jag på fredagsfys och såg ut såhär när jag skulle försöka göra saker koordinerat:

Alltså höger, vänster, arm, fot, i takt, åt rätt håll. Det är ta mig tusan svårt! Himla kul är det ändå att försöka röra sig i takt till musiken.

Idag efter föreläsningen, som gick väldigt bra, så tog jag mig ut i skogen en sväng. Fantastiskt skönt att få andas lite skogsluft och jag kände hur kroppen slappnade av för varje steg jag tog. Sprang en himla trevlig trailrunda som är på dryga 7K på idag riktigt blöta stigar.

Föreläsningen handlade om hur ryttare kan bli bättre idrottare genom att träna styrka och kondition på egen hand och ordnades via Friskis och Svettis Älmhult där jag är gyminstruktör.

// Cecilia

Första egna föreläsningen

Presentationer är något jag vanligtvis gör med lätthet. I jobbet håller jag olika presentationer någon gång i månaden och jag är både förvaringsexpert, inredningsexpert och trendkänslig 😉 Att prata inför folk i jobbet är för mig en roll jag agerar och då är det inga konstigheter.

Men nu! Jag håller på att pyssla ihop en alldeles egen presentation som jag ska hålla på lördag. Jag har en bok att utgå från och jag ska självklart prata om träning och vikten av att träna inte bara grenspecifikt utan även allsidigt. Och nu sitter jag här och tvivlar, blir det bra? Kommer de bli motiverade? Vad gör jag om jag får black out? Suck.

Ska försöka inspirera min man till att även träna allmänt och inte bara fokusera på ridsporten och få lite input. Sen borde det inte vara några konstigheter.