Gör inte mer, gör mindre!

När den där oron kryper i kroppen, den där gnagande känslan av att jag borde göra något men jag vet inte vad. Att jag vill prata med någon, men jag vet inte vem. Jag kan inte sitta still och ta det lugnt, men jag kan heller inte komma fram till vad jag vill få gjort. 

I så många år har jag fortsatt framåt, fortsatt göra, tagit mig för, planerat in, styrt upp och ordnat. Nu har jag lärt mig att jag behöver inte fylla varje minut, att när den där gnagande känslan dyker upp så behöver jag stanna upp och ta det lugnt. Inte försöka springa ifrån känslan utan öppna upp för den och se vad det är som skaver. Känner jag mig ensam eller som att jag inte får gjort det jag vill? Är det att jag är trött? Är jag ledsen, frustrerad? Oavsett känsla så får den lov att finnas och om jag lyckas identifiera känslan så är det väldigt mycket lättare att göra en åtgärd som faktiskt hjälper. Om jag känner mig ensam så ringer jag någon jag vet lyssnar. Känner jag mig trött så ser jag till att vila aktivt.

Bara sitta, titta, lyssna. Hur lång tid tar det innan det börjar krypa i din kropp av ”borden”?

Nyckeln för mig att hitta känslan och få tag på den är att vara stilla, helst utomhus i naturen. Ibland blir det en guidad meditation, ibland bara ligga stilla på rygg och känna efter. Igår gick jag en stilla  promenad ut i skogen, på vägen hem kändes det fortfarande inte bra, det var något som skavde. Tankar som ”jag borde gå hem och jobba”, ”gå lite fortare så kommer du hem fortare” och ”det finns alltid något du kan göra”. Jag har lärt mig att inte alltid lyssna på de tankarna. När en öppning mot sjön kom gick jag ner och satte mig. Helt stilla och bara tittade. Första ingivelsen var att resa sig upp typ direkt, men jag sitter still. Sitter kvar och bara tittar. Lyssnar. Andas. Efter ett tag flyter det fram olika tankar och känslor, jag drar lite här, funderar lite där. Ger mig själv en stor kram och säger tyst att allt är okej, då kommer det några tårar. Känner efter, är jag mer ledsen? Oavsett sitter jag kvar, känner efter lite till. 

Har du sett något vackrare än trädstammar en krispig höstdag?

Efter ett tag känner jag mig redo, fyll med energi och sugen på att ta mig vidare. Den gnagande känslan är borta och jag kan se klarare än vad jag gjorde innan. Jag känner ett lugn jag inte hade innan och jag kan känna inspiration på nytt. 

Det här med känslor och tankar utforskade jag en hel del under min sjukskrivning. Senare under Hälsocoachutbildningen och framförallt i stresscoach-biten kom ACT in i bilden och jag fick tydligare hjälpmedel och verktyg för att kunna berätta för andra det jag själv hade genomgått. Nu när jag har coachingsamtal försöker jag förmedla det här viktiga med känslor; att låta de ta plats, men att inte låta de ta över. I början är det svårt, vi är så vana att bara tillåta en viss sorts känslor, men precis som med allt annat blir det lättare med övning. Börja känn efter! Och be om hjälp om du behöver.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.