Tacksam över livet

Jag har funderat rätt mycket kring mig själv det här året. Det började nog på nyårsyogan när jag under 3 timmar äntligen kände efter och insåg att jag var så fruktansvärt trött in på cellnivå i varje del av kroppen. Hur jag grät och grät och släppte fram all sorg som fanns. Det ser jag som årets bottenläge. Egentligen ett av de bästa när jag för första gången verkligen kände efter, men ändå, ett fruktansvärt bottenläge. Jag insåg hur sjukt trött jag var, hur ledsen jag var över ett gäng faktorer i livet och hur sorgsen jag blev när jag visste att det är jag som har drivit mig själv till denna fruktansvärda trötthet.

Sedan kom sjukskrivning och tid att andas. Jag sov länge, var ute i naturen, åt mycket mat och satt i fåtöljen och läste. Romaner blandat med faktaböcker. Började gräva i mina tankar och mitt beteende, vrida och vända på värderingar och måttstockar. Inte krävande eller med krav på resultat, utan nyfiket. Ifrågasättande med förhoppningen att förstå. Inte klandra eller klanka ner på någon, utan börja ifrågasätta just för att försöka förstå mig själv.

Jag har nu gått i skolan sen 15 augusti. Det känns så rätt. Jag känner mig stimulerad, utmanad, uppskattad, smart, kunnig, erfaren, nyfiken, vetgirig. Jag vill lära mig detaljer, men jag kan också släppa och försöka se helheten. I fredags skrev jag ett prov där jag gick ifrån provet och visste att jag kommer inte ha alla rätt och jag duger ändå. Det är första gången någonsin den känslan infinner sig efter ett prov.

Jag har sen jag började skolan sovit så oerhört gott, som att hela kroppen vet, det finns inget annat jag borde göra, det här är rätt plats för mig just nu. 

Jag har kommit på mig själv att vara glad, tillfreds, nöjd, taggad, peppad, lycklig i en sådan utsträckning att jag nästan blir trött på själv. Kan en person vara så glad hela tiden? Ja, när jag för ett halvår sen hade dödsångest så blir det en rätt stor kontrast och då blir livet dubbelt så färgglatt för det känns så fantastiskt att hitta tillbaka till den Cecilia som inte varit så synlig de senaste åren.

Jag är medveten om att den här känslan inte är konstant, så jag passar på att njuta. Jag så oerhört, innerlig tacksam över att jag sett till att befinna mig just här, just nu.

Bilderna har inte jättemycket att göra med själva inlägget mer än att det är kul med snygga bilder på en själv 😉 Fotade av grymma Astrid Abrahamsson.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.