Ultimate OCR 2018

Redan på fredagen var jag i Åkersberga för att hjälpa till med banan inför Ultimate OCR. Jag har ju förstått sen tidigare att en hinderbana byggs inte över en natt, men sjukt vilket jobb det faktiskt är!

Spenderade hela min dag i ring-hindret, tejpa ringar, hänga upp de, få rätt avstånd, säkra de inför natten, brand:a hindret… Och det var bara ett av 40 hinder! Imponerande vilken tid och energi som läggs ner på detta.

Hursom, här kommer mitt Ultimate OCR 2018:

Startade i elitheatet, hade funderat innan om jag verkligen borde (mer utvecklat här), och kommit fram till att jag ska. Mitt mål med loppet var att pusha mig själv, träna på att tävla kallar jag det. En del lopp som jag sprungit har jag gått ut för hårt och det har blivit tydligt när Johanna Dermer har kommit vischlande förbi mig. Så min plan idag var att hålla hennes rygg.

Race plan; tätt i ryggen.

Första tyngre hindret var att springa med kedjor en bit på ett fält, kände där att jag inte hade mycket kraft i armarna. Hinder-fixandet från dagen innan spelade in lite, absolut, men framförallt att jag inte tränat specifikt mycket på ett bra tag. Känslan bekräftade min ursprungliga plan på att inte fokusera på att få bäst placering utan att träna på att tävla. Löpningen under loppet var fantastisk, genom ett vårigt landskap i en utmanande terräng, på skogstigar, grusväg och gräsmatta. Min ursprungliga plan att hålla Dermers rygg var superbra tills vi kom till höjdökningar (läs: springa uppför berg), vilket skedde kanske 1,5-2km in i loppet. Där trampade jag på bäst jag kunde men inte alls i samma tempo som Dermer som försvann i den buskiga horisonten. Då tog nästa plan vid, att så sent som möjligt bli omsprungen av Ted.

Både två ändå väldigt nöjda i mål.

Ted och jag träffades på Toughest träningsläger 2017 och har sedan sprungit in i varandra på olika lopp. Löpmässigt har han och Kristoffer liknande stil (långa ben och mycket löpvana) vilket betyder = stråt snabbare än mig. Ted startade i klassen efter mig, så jag hade 10 minuters försprång på dessa långa ben. Under loppet när jag hade det tungt och tog några gång-steg kom tankarna ”Nääe! Ted får åtminstone inte springa om mig när jag går!” och då fick jag lite mer fart på benen.

I loppet är vi nu ute och springer i terrängen, upp och ner på fina skogsvägar. Hindrena som kommer i vår väg är liknande de jag mött tidigare, väggar, rep-traverser (kul med ett däck mitt i!), bära sandsäck, över/under, klättra rep, dipswalk. De mer tekniska hinderna är på ett fält där vi kommer ut flertalet gånger. Där hade vi ringar, balansgång, lodrätt rep-traverse, sling walk, sternum checker, low rig, monkeybar. Bra för publiken att kunna stå på ett ställe och följa sina atleter, lite synd bara att det första hindret på fältet kom först efter 5 km, lite lång tid utan sin hejarklack 😉

Efter att jag tappade Dermers rygg så har jag en annan kvinna hack i hälen. Så förutom att Ted inte ska komma ikapp, blir hennes flåsande en motivation att springa fortare. När jag orkar trycka på försvinner hon ur sikte och jag kom fram till den härliga Hackstabacken (tydligen en skidbacke på vintern?). Där plockar vi upp en stock som vi ska gå uppför backen med. Det bränner satan i benen och här kommer de snabbaste männen från gruppen bakom och börjar springa om mig. När jag är på toppen är kvinnan bakom nästan i kapp och jag trycker på nerför. När jag lämnar min stock hör jag Ted ropa något i stil med ”jag är snart ikapp!”, men vi vet båda att backen är i mellan oss och det är till min fördel.

När jag kommer ut på hinderfältet igen så är kvinnan ikapp mig igen. Jag löser hindrena på första försöken och tar mig vidare och inser att jag inte är jagad. In en svängd i skogen, genom träsk och när jag kommer tillbaka till fältet ser jag hur hon springer ifrån sista hindret. Jag möter även Ted när han är på väg in i skogen vilket betyder att han har tagit in, men jag har fortfarande ett litet försprång.

Sista biten försöker jag trycka på och verkligen springa fort. Trött i benen, men stark mentalt. Jag kommer in till målområdet och sista hindret, Floating walls. Tänker inte ens tanken att testa fast lane (där du bara hade grepp för händerna) utan gick direkt på den vanliga (skulle jag ju gjort eftersom jag på varv två klarar fast lane där utan problem!). Halkar pga slarv på andra väggen och får börja om. Tar mig igenom utan konstigheter på försök nr 2 och kan glad springa i mål.

Jag är väldigt nöjd i mål. Jag har gjort en superprestation och kunnat pusha mig själv ordentligt. Utan att känna mig superstark lyckas jag ändå med alla hinder utan större problem. Jag kommer upp i fart efter hinder och jag kan få mig själv att springa fortare. Slutar på plats 19 av 27 startande, 19 minuter efter vinnande dam. En prestation som jag är mycket nöjd med efter förutsättningarna.

Supernöjd/stolt/glad medlem av Team Ultimate OCR

Hela dagen var fantastisk rolig eftersom jag hade bjudit in kompisar som testade på OCR för första gången och upplevelsen av Ultimate OCR gjorde att de var allihopa väldigt nöjda efteråt. Jag träffade flertalet vänner och hade en himla trevlig dag som avslutades med middag med teamet.

Hindermässigt upplevde jag Ultimate OCR som välgjort och bra planerat, men när jag sprang varv två, ett FunRun, så upplevde jag kön som flertalet atleter också upplevde. Det är tråkigt att stå i kö i ett hinderbanelopp och jag är säker på att arrangörerna tar med sig detta till nästa år. Bäst på plats var funktionärerna, jag har aldrig mött så många och så peppande! Mitt ute i skogen stod de (eller alltså, mitt ute i skogen där det fanns hinder) och tjoade och tjimmade, det var sjukt upplyftande! Några av hinderna var första gången jag testade vilket jag tycker är väldigt kul. Low rigen hade kunnat vara stråt längre, bedömningen på rep-traversen lite mindre hård, men i övrigt? Grymt skoj!

Hur tävling med Ted gick? Om jag berättar att vi tävlade om en öl och efter-loppet-bilden ser ut såhär, så får ni själva gissa 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.